Övervikt

Jag är inte ensam om att vara överviktig, det har jag varit så länge jag kan minnas även om det verkligen tog fart i tonåren. Dock känner man sig ensam (åtminstone jag). Jag har en mamma som har försökt banta ner mig på alla olika sätt. Självklart för att hon älskar mig, men det har inte gjorts med stil.

Att vid varje måltid få höra "Tänk på vad du äter", "Nej, nu får du inget mer", "Nu tog du alldeles för mycket igen. Jag lägger upp åt dig nästa gång", osv. tär. Det tär något så enormt på självkänslan, på självförtroendet och på relationen till mat.

När jag sedan insåg att det bara var mig hon riktade sin ord till på det sättet, och inte till min bror, blev det ännu värre. Jag älskar min bror på alla sätt och vis, men ibland kan jag vara otroligt avundsjuk på att han inte behövde ha den uppväxten som jag fick. Dock bara ibland.


(Jag kommer troligtvis röra till det här för er något så galet. Men ni får ursäkta och försöka få er bild i alla fall. Och jag varnar er redan nu!)